liisalindquist

måndag den 27:e
åsa kom på söndagen så hon var här. shit vad dåligt minne jag har... vad gjorde vi? jag, frida och åsa gick till andra sidan sjön, efter det har jag faktiskt ingen aning om vad vi gjorde. eller jo, vi drack glögg och åt pepparkakor med mamma, pappa och rasmus när vi kom hem.

tisdag den 28:e
jag borde ha spenderat dagen med victor eftersom vi hade årsdag, men eftersom han umgås med svettiga hockeypojkar i sitt lag någonstans uppe i norrland så fick jag spendera dagen med min familj. vi var riktigt sega hela dagen och vi började väl med att titta på alice i underlandet tror jag? eller var det i måndags? shit, minne som en guldfisk. det var nog i måndags. jaja, vi spelade i alla fall plump, jag, pappa, frida och åsa. jag hade ett väldigt prickigt protokoll om man säger så, hehe.. resten av dagen gjorde jag verkligen ingenting. jag gick runt och väntade på att klockan skulle bli läggdags typ. hela min familj tyckte att dagen gick sjukt sakta igår.

onsdag den 29:e
började dagen med frukost framför datorn. oboy och mackor med leverpastej och saltgurka, tummen upp! här sitter jag fortfarande, umgås lite med calle kristiansson, magnus uggla, lady gaga och några andra av mina fina vänner. senare idag kommer hannah och melina så då får jag väl någonting att göra idag i alla fall, yeeeeey.

torsdag den 30:e
om det blir så att victors lag åker hem idag istället för imorgon så hoppas jag på att victor vill umgås lite med mig, isåfall tillbringas dagen i gnesta med honom, annars blir det väl ännu en seg dag hemma framför datorn.

fredag den 31:a
nyår firas hemma hos familjen ekman. tror inte det blir något speciellt eftersom dom antagligen kommer hem natten till fredagen, men det gör mig verkligen ingenting. nyår är överskattat.

lördag den 1:a
sover väl bort halva dagen med victor och sen sover jag antagligen där på natten igen.

söndag den 2:a
samma som lördagen i think.

28 december. ett år. jag älskar dig, världens finaste.

det här kan bli ett långt inlägg, för som de flesta vet så har jag en hel drös med syskon, fem stycken närmare bestämt.

vi kan börja med den äldsta:
Yoel
Yoel är 28 år, alltså 13 år äldre än mig. Egentligen är Yoel min halvbror eftersom vi inte har samma mamma, men jag har aldrig sett honom som något annat än min bror. han har alltid ställt upp för mig och alla mina syskon, alltid. om någonting händer så vet jag att jag kan ringa honom och det är så jäkla skönt. jag kanske inte gör det speciellt ofta, även om någonting händer, men ville jag ringa skulle jag aldrig tvivla, för han har varit väldigt tydlig med att visa och berätta att han alltid står bakom mig. yoel har alltid varit lite av en förebild för mig. han är min storebror och en bättre människa får man nog leta efter.


Hannah Lindquist
Hannah är 21 år och har en dotter på snart två år, melina. nu ska jag inte skriva om hannah som mamma, utan som syster, men jag vill bara säga att trots att hon kan uppfattas som en ung mamma så finns det nog ingen som kämpar så mycket för sin dotter. hannah skulle göra allt för melina och det är jag säker på, hon är en grym mamma vad folk än säger.
hannah har haft sina motgångar, men trots det så har hon klarat av alla problem som kommit i hennes väg. jag beundrar henne för allt hon klarat av, och även om hon kan reta upp mig till tusen så älskar jag henne för allt hon gör. hon är inte bara en grym mamma, utan också en jäkligt bra syster.


Pontus Lindquist
Pontus är 20 år och min näst äldsta bror. han är nog den smartaste i våran familj, men jag tror också att han är den konstigaste. han låtsasgarvar, hittar på egna låtar som han sjunger stenseriöst, och han har sagt till idol-ola att han sjunger bättre än honom. men alla dom där konstigheterna spelar ingen roll, det gör honom bara ännu bättre. just nu är pontus och hans flickvän rebecca på väg in på ett plan till kina och sen kommer dom inte hem förrän i början av sommaren. det känns som att det är jättelänge och jag kommer verkligen att sakna min bror, men jag hoppas att de får en toppen resa.


Frida Lindquist
frida är 18 år och den av mina syskon som jag umgås mest med. med frida kan jag prata om precis allt och hon är faktiskt inte bara min syster, utan också en av mina bästa vänner. vi kan bråka hur mycket som helst om småsaker som att jag har tagit hennes tröja eller att hon har mina byxor. men dom där bråken spelar ingen roll för efter en halvtimma så kan vi skratta åt alla konstiga kommentarer vi sagt. vi är jäkligt lika till sättet, vi skrattar åt samma saker och vi blir arga på samma saker. hur ledsen och arg hon än kan göra mig när vi bråkar så är jag glad att jag har min jobbiga storasyster.


Rasmus Lindquist
rasmus är 17 år och en sån där storebror som kan vara riktigt irriterande. han är slarvig och han kan få både mig och frida att gå i taket bara genom att lägga en tröja på hallsoffan när det är nystädat. men sån är han, och det spelar ingen roll hur många gånger jag får skälla på honom för att han öppnat det nyaste brödet eller att han inte plockat undan efter sig, för egentligen är jag precis likadan och han är faktiskt en riktigt rolig sorebror. han är aldrig rädd för att prova nya saker och han är bra på det mesta. hur jobbig han än kan vara så är han min storebror och jag älskar honom.


mina syskon är personer som jag är otroligt rädd om och som jag älskar utav hela mitt hjärta. dom är bland det viktigaste jag har och jag är stolt över dom alla. för alla har sidor som är värda att beundra, på ett eller annat sätt. jag vet att mina syskon ställer upp för mig till 110 % och jag hoppas att dom vet att jag gör detsamma för dom.

tröja - fridas från gina tricot
shorts - kommer inte ihåg, köpta för länge sen
strumbyxor - ingen aning
halsband - fridas och har ingen aning om vart det är köpt
skärp - fridas

haha, märks att jag lånade mycket av frida..

nu är julen snart slut och jag har njutit av varenda minut den här dagen. trots att jag tror att jag ska bli sjuk och har gått runt med huvudvärk hela dagen så har julafton varit så galet bra. jag älskar min familj.
imorgon hoppas jag att victor tittar förbi en stund innan han måste hem och packa för att dra iväg på hockeykupp tilll den 30:e. att han ska vara borta innebär att han inte är hemma på våran årsdag, vilket känns lite tråkigt, men vi firar det när vi träffas på nyår har vi sagt.
bilder från dagen kommer väl imorgon antar jag. nu ska jag sova, godnatt!

idag är det bara en dag kvar till julafton och det känns helt sjukt!
idag blir det väl mest att förbereda inför imorgon skulle jag tro. pappa har redan satt igång med att baka doppebröd och senare idag ska vi pynta det sista med tomtar, glitter och julgran. yoel kommer hit idag också, och då är precis alla som ska vara hemma här, och jag älskar det! tidigare år har det varit så att yoel och pontus brukar åka iväg till sina flickvänner efter kalle anka på julafton, men i år stannar alla mina syskon till den 25. det är precis som det ska vara. precis som när vi var små, nu är allting helt perfekt!




till något helt annat; jag tänkte fortsätta med punkterna igår, och upptäckte att nästa punkt var "det här hade jag på mig idag", så jag tänkte att jag skulle vänta med att skriva den punkten tills kanske dagen efter julafton och visa vad jag har på mig på julafton istället. det blir inget speciellt i år men det måste väl ändå vara roligare att se det än att se mina mjukiskläder som jag kommer gå runt i idag? ja, så får det bli.

egentligen vet jag inte vad jag tror på, men jag vill gärna tro att det finns något som bestämmer över oss, att någonting händer efter döden och att saker sker av en anledning. när någonting känns jobbigt eller går dåligt så är det ganska skönt att tänka att det kanske fanns en mening med att det hände, hur jobbigt det än kändes. jag tror inte, och har aldrig trott, att det finns en gud, alltså en gubbe som sitter i himlen och bestämmer, men jag kan ibland tro att det finns någonting annat. något som inte människan vet vad det är, och som vi aldrig kommer att få upptäcka. egentligen tror jag inte att någonting händer oss efter döden, men jag hoppas verkligen att det finns någonting mer än att bara ligga i en kista och ruttna. jag hoppas att jag åtminstone kan se de nära och kära som finns kvar i livet och se till att de mår bra, även om jag inte kommer till himlen. för det tror jag inte, att man kommer till himlen. det känns som någonting påhittat.

antagligen bara vi som tycker att det är kul, men jag tycker ni ska titta i alla fall, haha!
lyssna på mig när jag skriker, första gången är 0:27. haha, så jäkla ful.

jag måste faktiskt säga att även om första gången jag träffade victor ensam var jättenervöst och en skräckupplevelse så ledde det till någonting otroligt bra och det är även en av de finaste dagarna jag varit med om.
det här kommer att låta jättetöntigt när jag skriver det och jag skulle antagligen störa mig på det om jag läste det på en annan blogg, men jag vill ändå skriva om det.
när vi hade kollat färdigt på filmen var klockan strax innan fem. min buss skulle gå tio över och vi började gå mot stationen. vi gick jättesakta hela vägen till stationen vilket gjorde at jag nästan missade bussen. min syster som satt på bussen såg mig och sa åt chauffören att stanna och det gjorde han. jag sa hejdå och började småspringa mot bussen. då hör jag victor säga: "kan man inte få en kram?"
jag blev antagligen alldeles röd i ansiktet men sprang dit och gav honom en kram, bussen fick vänta och min syster var inte alls glad på mig när jag klev på. jag tror att jag fortfarande var så nervös att jag skakade när jag satte mig på bussen, men bakom all nervositet var jag faktiskt riktigt glad.

det är egentligen lite fel att säga bästa vän eftersom jag faktiskt har två. den första jag tänker skriva om är en tjej som jag har känt sen jag föddes. hon heter Josefin Sjögren och vi känner varandra tack vare att våra mammor lärde känna varandra när jag låg i mammas mage och josefin var väl runt ett år. Josefin bodde i ett rött hus några hundra meter ifrån mig. vi umgicks aldrig i skolan även fast vi gick i samma klass, varför vet jag inte. vi hade väl våra andra kompisar som vi inte träffade lika ofta på fritiden eller nåt. i alla fall, josefin är nog den personen i hela världen som jag har mest minnen tillsammans med. vi har lekt tjuv och polis och knutit fast varandra i deras flaggstång, vi har byggt om hela golvet i både mitt och hennes rum till barbie-hus, vi har lekt med bratzdockor i min garderob, vi har varit arga på varandra, vi har blivit sams, vi har gått på varandras kalas och vi har delat hemlisar som ingen annan vet om. vi är så olika, men ändå funkar vi så bra ihop. josefin har aldrig varit en person som jag har pratat problem med, trots att vi känner varandra så bra och trots att jag litar på henne till 110 %, men grejen är att det är så jäkla skönt att ha en vän som inte gör någonting komplicerat, utan som man bara har roligt med. jag vill aldrig någonsin tappa kontakten med josse, och det ska jag se till att inte göra också.



den andra tjejen jag tänker skriva om heter Sandra Simlund. vi lärde känna varandra när hon började i min klass i ettan och jag kan inte minnas en enda gång som jag har varit arg på sandra längre än en dag. hon måste vara den snällaste människan som finns och hon är världens mest omtänksamma person. något jag är helt säker på, det är att sandra är den som känner mig allra bäst. hon vet precis allt om mig och hon kan mig utan och innan. hon vet vad jag ska säga innan jag ens öppnat munnen och till skillnad från mig och josefin så är vi så jäkla lika till sättet. sandra och jag umgås varje dag i skolan och jag är så himla glad att vi hamnade i samma klass i sjuan. sandra är också en person som man kan ha roligt med, och bara göra vad man känner för. det jag älskar med sandra är att hon ibland kan ha så sjukt mycket energi och bara vilja göra saker hela tiden samtidigt som man ibland bara kan åka hem till henne efter skolan och kolla på top model hela eftermiddagen eller bara prata. om jag säger någonting till sandra så vet jag att det stannar där. det spelar ingen roll vad jag säger och jag behöver inte ens säga att hon inte får berätta för någon. sandra kan läsa mig som en öppen bok. är jag ledsen eller arg så ser hon det utan att jag behöver säga någonting.

tuff jag var... verkligen...

nu kommer det en tråkig punkt, och därför tänker jag nog ta punkt sju lite senare också, om jag orkar.

min dag
dagen borde ha börjat bra, vaknade upp bredvid världens bästa victor, som kom hit igår bara för att få mig på bättre humör, men den började faktiskt inte så jättebra. försov mig och blev jättestressad, i onödan som vanligt. vi gick för sent till bussen också och fick springa sista biten, men vi hann i alla fall.
kom till skolan och drack varm oboy, hade sol och föröskte skriva om Hitler och fick den sista tyskan gjord. hade fem minuters rast och sen SO där vi tittade på film, blödig som jag blivit höll jag på att börja grina, men kunde i alla fall hålla mig, till skillnad från sandra som grinade hela tiden, haha.. när SO:n var slut var det fem minuters rast och sen bild. gjorde om mitt träd till en gran och jag var ooootroligt kreativ, hehe. sen var det lunch och sen matte/NO. hade genomgång av det kommande fysikprovet och matteprovet och sen fick vi rast i tio minuter. sandra och jag kände för att lägga oss ner på golvet och sova, men tack vara VISSA ÄCKLIGA MÄNNISKOR som går runt och spottar på golvet så kändes det rätt ofräscht. därför hittade vi två bänkar som vi la oss på, men magnus förstörde allt när han kom och slog mig med matteboken... haha, sen hade vi i alla fall resten av matte/NO lektionen och sen tyska. sen åkte jag hem och sen dess har jag skrivit på min filmuppgift. jag satt i över tre timmar... usch... men fick i alla fall klart halva ungefär. det är så min dag har sett ut hittills och nu ska jag ner och duscha så fort frida kommer ut ur duschen.

roligt inlägg va? näe, inte riktigt.

somnade på soffan vid tre inatt efter att ha legat och skakat och känt mig spyfärdig i två timmar.
vid två gick jag ner och la mig på soffan för att victor skulle få sova lite bättre och för att jag inte skulle smitta honom om jag nu var magsjuk. sov till fem nere på soffan och sen vaknade jag och mådde bättre, så då gick jag upp och la mig hos victor. nu mår jag i alla fall bättre och hoppas på att orka ta mig till öppet hus på vackstanäs senare idag. vi kan ju hoppas på att det gör mig något klokare när det gäller gymnasievalet..

egentligen är jag på punkt fyra, "det här åt jag idag", men den verkar så tråkig så vi hoppar över den.

vad är kärlek?
kärlek för mig kan betyda mycket.
den kärleken jag känner till min familj, mina vänner och min pojkvän är något jag inte vet hur jag ska sätta ord på. att vara med människor som jag älskar och som jag vet älskar mig, det är vad kärlek är för mig.

att vara med min pojkvän är bland det bästa jag vet. vi behöver inte göra någonting, men jag är ändå så otroligt glad när jag är med honom. att bara få gå bredvid honom med hans arm runt mig eller att få ligga på hans axel och känna hans andetag är bland det bästa jag vet.

den kärleken jag känner för min familj är en helt annan, men fullt lika bra. eftersom att min familj är rätt stor är det inte ofta som hela familjen är samlad, men när alla väl är hemma och umgås tillsammans mår jag hur bra som helst.

mina vänner är personer som gör mig glad och som jag bryr mig otroligt mycket om. jag vill alltid mina vänners bästa och försöker alltid att hjälpa dom så mycket jag bara kan med allt. är det någonting jag inte kan hjälpa mina vänner med så mår jag dåligt. jag älskar att se mina vänner må bra och att få skratta tillsammans med dom.

för mig är kärlek att få vara med människor som jag älskar.
kärlek, är mina vänner, min familj och min pojkvän.